Grattis världen, ni har fått en emelie.
Hej,
Jag antar att jag borde börja så. Med ett simpelt hej. Eller är det kanske för tråkig början? Kanske jag borde ha ett hejsan istället? Eller, hej och hå ute i blåbärsskogen? Nej, det får räcka med ett simpelt hej.
Jag heter Emelie och är femton år, och det här är min blogg. Vems skulle det annars vara? Ibland säger man så skumma saker. Och lögner, man gör de mest korkade lögnerna om vadsomhelst. Jag är trött på sånt, men jag kan inte säga att jag inte ljuger. För då skulle jag dra en till lögn. Suck. Men den här bloggen ska iallafall bara vara den nakna sanningen. Jag tänker inte oroa mig om vad folk tycker om den. Och det är den absoluta riktiga sanningen. Rakt igenom.
Okej, nu kanske jag ska börja presentera mig själv på riktigt..
Vi skulle göra en hemsida i skolan, då skulle man skriva en sån där presentation om sig själv. Dom flesta började med en sån där vanlig presentation. Hej hej, jag heter Magda Persson och är femton år gammal. Jag bor i ett vitt litet radhus på sylvandersväg och gillar tomtar. Så där skrev de flesta, själv satt jag där och hade ingen aning om vad jag skulle skriva. Jag hatar att presentera mig själv, utom när det räcker med att skaka hand och säga sitt namn. Det funkar, men när det komemr till skriftliga presentationer är jag sämst. Jag skojar inte, överdriver inte heller. Jag är sämst när det gäller skriftliga presentationer. Tycker det känns så formellt och pinsamt på något sätt.
Så där satt jag iallafall, mitt i klassrummet med alla elever runt omkring som knappade på sitt tangentbord och skrev om sig själva. Då slog det mig, varför göra som alla andra egentligen? Varför skriva en sån där tråkig infotext om sig själv?
Jag skrev en saga. Jag vet, du får garva åt mig. Jag skrev en saga om mig själv från det att jag var fem år och mitt liv började på riktigt, då jag var med i ministrålarna och sjöng överallt och i Dagens visa.
Sagan fortsatte till jag var sex år och blev kär för första gången, i min klasskompis Henrik. När han frågade chans visste jag inte ens vad det var, så han visade på en annan tjej i klassen som var frivillig att ställa upp. Det var även första gången jag fick mitt hjärta krossat då hon inte ville göra slut med honom och han tyckte det var okej att dras med den där fula tjejen med fräknar i hela ansiktet. Jag har nog aldrig blivit så snopen som när jag såg dom stå och pussas dagen efter i skogen.
Sagan fortsatte, jag blev tio år i sagan och hade fått mitt andra syskon. En lillebror lika lockig ocg blond som karamellprinsen. Eller han kanske är kung förresten. Whatever. Jag hade nu två småsykon att dras med och levde loppan i tvåan. Sen hoppade jag över ett par år och skrev om när jag började i sjuan, då jag började musik och media klass på högstadiet. Jag hade nu hittat världens bästa kompis i trean (Alexandra Larsson), noppat ögonbrynen en enda gång (Blir fortfarande chockad när jag ser bilder av mig själv från sexan och sjuan..), Börjat på Alby Fejm (Världens bästa ställe om man gillar teater, dans och sång) och hittat andra underbara människor att dras med på dagarna i skolan.
Där slutade historien. Jag har inte uppdaterat sagan på ett bra tag, och mycket har hänt sen dess. Jag har t.ex. noppat ögonbrynen minst sextiofyra gånger, bara en sån sak är värd applåder, träffat "The Fjortizboyz" i Tullinge, jag har aldrig haft så kul i mitt liv som jag har med er killar ;) , och upptäckt att killar inte alls är såna där söta små varelser som är bra på att pussas, utan även har en mörk sida. Jag har också upptäckt min stora passion, The Bourne trilogin. Är galet fast i dom där filmerna och kan se dom hur många gånger som helst. Ser man på! Nu har du ju fått din presentation om mig! Härligt att få den biten avklarad så man äntligen kan börja skriva på riktigt.
Men nu måste jag sluta, ska titta på julkalendern. Nej, jag är inte en sån där tönt som tycker det är coolt att titta på barnprogram (Även om jag fastnat framför Disney Channel ett antal gånger). Mamma vill att hela familjen ska sitta samlad när hennes kusin kommer fram. Han spelar tomten i årets jukalender. Han spelar även pappan i Svensson Svensson, så om jag ska vara helt ärlig så är jag lite småstolt över min kändissläkting. Men det pratar vi inte högt om.
Puss puss
Emelie
Jag antar att jag borde börja så. Med ett simpelt hej. Eller är det kanske för tråkig början? Kanske jag borde ha ett hejsan istället? Eller, hej och hå ute i blåbärsskogen? Nej, det får räcka med ett simpelt hej.
Jag heter Emelie och är femton år, och det här är min blogg. Vems skulle det annars vara? Ibland säger man så skumma saker. Och lögner, man gör de mest korkade lögnerna om vadsomhelst. Jag är trött på sånt, men jag kan inte säga att jag inte ljuger. För då skulle jag dra en till lögn. Suck. Men den här bloggen ska iallafall bara vara den nakna sanningen. Jag tänker inte oroa mig om vad folk tycker om den. Och det är den absoluta riktiga sanningen. Rakt igenom.
Okej, nu kanske jag ska börja presentera mig själv på riktigt..
Vi skulle göra en hemsida i skolan, då skulle man skriva en sån där presentation om sig själv. Dom flesta började med en sån där vanlig presentation. Hej hej, jag heter Magda Persson och är femton år gammal. Jag bor i ett vitt litet radhus på sylvandersväg och gillar tomtar. Så där skrev de flesta, själv satt jag där och hade ingen aning om vad jag skulle skriva. Jag hatar att presentera mig själv, utom när det räcker med att skaka hand och säga sitt namn. Det funkar, men när det komemr till skriftliga presentationer är jag sämst. Jag skojar inte, överdriver inte heller. Jag är sämst när det gäller skriftliga presentationer. Tycker det känns så formellt och pinsamt på något sätt.
Så där satt jag iallafall, mitt i klassrummet med alla elever runt omkring som knappade på sitt tangentbord och skrev om sig själva. Då slog det mig, varför göra som alla andra egentligen? Varför skriva en sån där tråkig infotext om sig själv?
Jag skrev en saga. Jag vet, du får garva åt mig. Jag skrev en saga om mig själv från det att jag var fem år och mitt liv började på riktigt, då jag var med i ministrålarna och sjöng överallt och i Dagens visa.
Sagan fortsatte till jag var sex år och blev kär för första gången, i min klasskompis Henrik. När han frågade chans visste jag inte ens vad det var, så han visade på en annan tjej i klassen som var frivillig att ställa upp. Det var även första gången jag fick mitt hjärta krossat då hon inte ville göra slut med honom och han tyckte det var okej att dras med den där fula tjejen med fräknar i hela ansiktet. Jag har nog aldrig blivit så snopen som när jag såg dom stå och pussas dagen efter i skogen.
Sagan fortsatte, jag blev tio år i sagan och hade fått mitt andra syskon. En lillebror lika lockig ocg blond som karamellprinsen. Eller han kanske är kung förresten. Whatever. Jag hade nu två småsykon att dras med och levde loppan i tvåan. Sen hoppade jag över ett par år och skrev om när jag började i sjuan, då jag började musik och media klass på högstadiet. Jag hade nu hittat världens bästa kompis i trean (Alexandra Larsson), noppat ögonbrynen en enda gång (Blir fortfarande chockad när jag ser bilder av mig själv från sexan och sjuan..), Börjat på Alby Fejm (Världens bästa ställe om man gillar teater, dans och sång) och hittat andra underbara människor att dras med på dagarna i skolan.
Där slutade historien. Jag har inte uppdaterat sagan på ett bra tag, och mycket har hänt sen dess. Jag har t.ex. noppat ögonbrynen minst sextiofyra gånger, bara en sån sak är värd applåder, träffat "The Fjortizboyz" i Tullinge, jag har aldrig haft så kul i mitt liv som jag har med er killar ;) , och upptäckt att killar inte alls är såna där söta små varelser som är bra på att pussas, utan även har en mörk sida. Jag har också upptäckt min stora passion, The Bourne trilogin. Är galet fast i dom där filmerna och kan se dom hur många gånger som helst. Ser man på! Nu har du ju fått din presentation om mig! Härligt att få den biten avklarad så man äntligen kan börja skriva på riktigt.
Men nu måste jag sluta, ska titta på julkalendern. Nej, jag är inte en sån där tönt som tycker det är coolt att titta på barnprogram (Även om jag fastnat framför Disney Channel ett antal gånger). Mamma vill att hela familjen ska sitta samlad när hennes kusin kommer fram. Han spelar tomten i årets jukalender. Han spelar även pappan i Svensson Svensson, så om jag ska vara helt ärlig så är jag lite småstolt över min kändissläkting. Men det pratar vi inte högt om.
Puss puss
Emelie
Kommentarer
Postat av: sofilaj
det där var en riktig ståtlig presentation måste jag erkänna ;)
Postat av: Emelie
jo man tackar, härligt att du kände så (:
Trackback
