Tjena snäckan!

Jag är så grymt hungrig. Jag har märkt att jag verkligen har en förkärlek till mat, jag äter konstant. Borta på Kreta kunde liksom sofies familj konstatera att de inte behövde fråga mig om jag var hungrig, det var ett faktum att jag alltid var hungrig. Jag kan äta hur mycket som helst och är fortfarande hungrig. Undrar om det här är ett förstadie till fetma...?

Nej, nu ska jag gå och göra makaroner och ketchup, man saknar de där enkla svenska maträtterna när man är utomlands faktiskt. Det finns inget bättre än makaroner med felix tomatketchup, egentligen. All gourmémat i världen kan inte mäta sig med hederliga svenska snabbmakaroner när man är otroligt hungrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0