Helt nollställd

Det känns som om alla på mammas sida plötsligt dör bort alltför fort.
De släktingar jag trots allt har mest kontakt med.

Morfar
Ingegerd
Och igår mammas kusin Carl-Axel.

Han blev femtio år. Femtio år.. det är liksom ingenting. Det var inte hans tur än. Eller? Nej, det känns fel. Allt är så konstigt. Nu får det vara slut på det här med att dö på ett tag. Det har hunnit gå nästan en månad jag var på begravning sist, så nu får det verkligen vara slut med det här för ett bra tag. Jag orkar inte med mer. Och jag oroar mig hela tiden för hur de som stod honom extremt nära känner just nu..

/Emelie

Kommentarer
Postat av: Ingrid

vet hur det känns :(

2008-10-19 @ 17:08:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0