rules by emelie

Jag kan knappt andas. När jag väl andas låter det lite som om man skulle ta Jaba Hutts huvudskakningar med allt slem som flyger i trehundragångers slowmotion och spela upp det baklänges. Om ni förstod? Självklart.
Dessutom hade jag tydligen feber. Inte mycket alls, nej nej. Men det är ju lika bra att kurera sig så att man slipper få fyrtio grader istället för trettioåtta så här fyra dagar innan sin födelsedag och innan skolstarten.
Så här ligger jag nu. Snorar som Jaba Hutt. Med hår som Jesus eftersom jag precis duschat. I nybäddad säng med sprillans nya lakan. Och så saknar jag alla ksgmänniskor.

Jag längtar efter att börja igen. Tre veckors jullov var lite mycket tyckte jag. Det var visserligen skönt med ledighet men jag saknar garantin till att ha något nytt och spännande som sker varje dag. Jag saknar alla mysiga kramar i korridorerna. Alla internskämt som ropas ut. De gånger någon skrivit skämtsamt på tavlan i matsalen eller de gånger någon tappar tallrikar/glas/soppskålar fyllda med soppa i matsalen. Jag saknar att titta ut genom fönstret på trean, ut över spökparken och se hur årstiderna skiftar och parken fylls med folk ju varmare vädret blir och rökrutan växer sig större och större och oset liksom blir till ett moln som man bara kan skymta folket innanför. Jag saknar till och med NÄSTAN den hemska bulgurn. Allra mest saknar jag att åka tåg med Edith och Agnes och ibland till och med Albin och läsa horoskop och kliva av i Karlberg och möta upp Maks vid 42an eller 72an och gå från odenplan till skolan i morgonsolen.

Ja, summa summarum så har jag vilat färdigt. För min del är det slutjullovat.

Puss Puss
Emelie

Lägger in en dagens awkward också: