det går bra nu, kompis det går bra nu
Jag älskar att ha många bollar i luften. Men ibland blir det så mycket att tänka på.
Det känns som om min kalender är fullklottrad på varje sida med nya saker att göra varje dag, men jag kan inte hjälpa det! Allting jag har klottrat ner, skrivit i marginalen, är saker jag älskar att göra, mestadels.
Det är studentplanering, möten, uppträdanden, konserter, plugga, jobba, träffa den och den osv. Dessutom är jag så himla nervös inför så många saker som ska ske inom en snar framtid.
Om sisådär 12 och en halv vecka åker jag till Frankrike. För praktiken med skolan. Tre veckor. Jag ska bo själv. I en fransktalande familj. Förstår ni problemet? Jag-själv-franska språket. Det kommer uppstå sådana kommunikationsproblem!! Det kommer säkerligen sluta med att vi använder oss av teckenspråket och att jag kommer hem med helt andra kunskaper än jag hade tidigare, t.ex. hur man lyckas be om smöret utan att säga ett ord, eller ta emot rätt beställningar genom att gissa på vad kunden vill ha utifrån dess utseende. Det vore rätt coolt ändå!
På Torsdag är det gig med Fejm som gäller! Mitt älskade underbara Fejm! Imorgon ska vi ha stormöte. Men på Torsdag, det är då det smäller. Då ska vi stå på Subtopiafestivalen och sjunga halsen av oss. Och på Söndag också. Så lite röst bör jag behålla innan det andra giget. Save the power ungefär ;)
Imorgon har jag sovmorgon till tio i elva. SKÖNT! Ska inte ens ställa väckarklockan.. eller det kanske är bäst så jag kommer upp? NÄ!
Puss Puss
Emelie
Torsdagsmorgon
Vi kom inte hem förrän cirkus 23.00 och då hade jag inte ätit sen lunchtid, så jag värmde chili con qourn och käkade framför två avsnitt av freaks and geeks! som tur är börjar jag först klockan 12.55 idag, annars hade jag glatt fått gå och lägga mig hungrig som en varg!
Freaks and Geeks kan jag dessutom rekommendera till er läsare! Det är en komedi-serie som handlar om ett gäng ungdomar på ett High School i USA. Visst, det låter som vilken serie som helst men fortsätt läs.
Serien utspelar sig under sent sjuttiotal, så de låtar som spelas är bara bra gammal rock. Det handlar om de typiska stereotyperna och hur minoritetsgrupperna på skolan (The freaks and the geeks) måste stå emot olika fördomar och kämpa litegrann för sin överlevnad. Freaksen behöver visserligen inte kämpa så jäkla mycket, men Geeksen har det lite jobbigare i skolan om man säger så. Det är lite svårt att förklara vad exakt den handlar om, men den är i varje fall mer underhållande än vanliga ungdomsserier... Sen om det har att göra med att Jason Segel, James Franco, Seth Rogen, Linda Cardellini och Busy Philipps är med. Showen blev, tyvärr, nedlagd efter tolv avsnitt trots att arton avsnitt hade spelats in. Jag tycker det är sjukt trist, för det är en awesome serie!
Puss Puss
Emelie
Tänka sig
Tiden går så jäkla fort! Den 8e Juni springer vi ut genom dörrarna och fönstrena, ut i spökparken och in i ett helt nytt liv! Det här är sista året. Det känns ofattbart att den bästa tiden i mitt liv hittills snart är bakom mig.. vad väntar runt hörnet sen liksom? Hur kommer allt sluta, eller snarare börja? För det är ju det som det kommer bli, en ny början på något. En början på ett liv med fler möjligheter än jag någonsin kunnat ana.
Sen är det klart att man är orolig. Kommer jag tappa kontakten med de fina personer jag lärt känna här? Jag vet ju hur det slutade när 9mm skildes åt försommaren 2008. Jag ber till alla jordens gudar och högre makter att inte samma sak sker här. Det vore jättetråkigt att glida ifrån bland de finaste personer jag någonsin träffat. Fast på något vis känns de inte som att det riktigt är möjligt. Det är två helt skilda världar, högstadietiden och gymnasieeran.
För den här tiden har verkligen varit en era. Så mycket som har hänt, så många människor och nya intryck man fått ta del av. Det går inte att jämföra med något jag tidigare upplevt. Så jag känner mig kanske inte så oroad inför den 8e juni. Mer tillfredsställd med den här tiden som jag haft här på Kungstensgymnasiet.
Puss Puss
Emelie
Fyra av mina fina tjejer på vår klassresa i ettan!
(Sur)realism
hemma igen
Nu har jag landat igen. Typ.
Jag är fortfarande helt euforisk efter Hoffmaestros spelning Torsdagen den 29e Juli klockan 12.00. Jag stod längst fram. Jag diggade. Jag high fiveade med dem. Jag tog på dem. Inte på ett sånt där sexuellt sätt men jag skakade hand med dem. Det var det som fick mig att klara fem regniga dagar med spya på grannens tält som stank in i mitt tält, att vakna upp en morgon och inse att mitt tält inte alls undansluppit att bli nedklottrat utan nu pryddes av "DRNK 'någototydligtklotter' DINA<3", gå på bajamajorna trots bristen på lyse,lås och toalettpapper och handdesinfektion, andas ute på den nertrampade lerstigen som första dagen var gräs men de sista dagarna mer luktade som man klampade omkring i ren koskit. Hoffmaestro fick mig att klara igenom det. Och så självklart de andra suveräna banden.
Och sällskapet.
Jo, det var ju faktiskt väldigt trevligt. Trots att jag sov på en sten hela festivalen.
Topplistan på banden på Emmaboda som jag var och tittade på:
Hoffmaestro & Chraa (Big surprise eller? (; )
Andreas Grega (SÅ SJUKT JÄKLA SNYGG KARL!)
Kapten Röd
Maskinen (hela - och då menar jag hela - festivalområdet vibrerade)
Crystal Castles
Lissi Dancefloor Disaster
Digitalism
Parken
Kalle Baah
I'm from Barcelona
Monty
Crookers
Rex The Dog
De första fyra kan jag lova är i rätt ordning. De andra hamnar väl på delad femteplats!
Nu ska jag titta på Jakob Hellman på Allsång! ÄNTLIGEN!
Puss Puss
Emelie
