Jag vill aldrig dö

Igår var det fejm. Älska fejm. ÄLSKA Fejm. Eller, älska i alla fall folket på fejm (:

Igår var en sån där vanlig dag på fejm, Sång med DLT (Den "läskiga" typen) och sångfågel. Vi körde Voulez-vous cocher avec moi, den är verkligen skön! :D Tog man i som satan kände man sig som en sån där typ på 40-talets jazzklubbar som sjöng för gubbar som rökte cigarrer, tja ni fattar kanske? (:

Sen var det teater och jag fick min present från Teaterapan som hon hade hem från New York. Jag hade bett om det skummaste hon kunde hitta, hon kom hem med något från China Town. Haha, Det var kanderade rosor (?), Ingefära och citron samt något okänt objekt. Teaterapan sa att det var som kinesiskt lösgodis, jaha tänkte jag och stoppade in en ros i munnen. Det smakade minst sagt... annorlunda. Men som den skådespelare jag är lyckades jag övertyga henne om att det smakade helt okej. Det smakade typ, salt och sött på en gång, ungefär som saltat sockerlag. Men man tar vad man får (: When life gives you lemons, make lemonade.


Gårdagens interna; Då blir det mjölkchoklad! / Sångfågel.

Puss
Emelie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0