Too hyped for the radio
Igår hände det bästa som har hänt mig sedan jag kom in och såg på Hoffmaestro med Jenny på mosebacke i somras. Jag såg på Hoffmaestro på Annexet i Globen. Och inte nog med det; min största idol någonsin, Mr. Jens Malmlöf himself, råkad armbågstoucha mitt bröst! Yes, ni hörde rätt. True story. Funny story:
Jag och victor skulle hämta ut pengar och fick följa med en vakt till ett avstängt område, lite coolt hittills redan.
När vi gick vid sidan av kön mot bankomaten kommer två killar mellan de andra och mig så jag hamnar bakom allihopa. Killen framför mig är lite skavigt klädd med svart väst och svart stickad tröja och håret uppsatt i en knut. När vi alla klämmer oss förbi kön råkar denne armbåga mitt bröst och vänder sig snabbt bakåt och ursäktar sig. Något med den här killen var extremt bekant och medan jag försökte komma på vem det var så vek killen framför tillsammans med en annan kille av och gick in mot scenen. Ur kön hörde man: "HOFFEEE!!! HOFFEEEEE!!!!" Och då slog det mig ATT DET VAR FÖR I HELVETE JENS FUCKING MALMLÖF SOM ARMBÅGADE MIG OCH HÄDANEFTER SKALL JAG ALDRIG MER TVÄTTA DET BRÖSTET! Det var vad jag tänkte just då iaf. Sen ändrade jag själva grejen med att aldrig duscha.. och sen blev jag lite besviken över att jag inte hade kommit på det fortare för då hade jag kanske kunnat hälsa på honom och ta en bild eller något annat fan-stalker-aktigt.
Konserten var som vanlig helt awesome. De körde mycket från den nya skivan, men även gamla fina låtar. Den nya skivan har en bra balans, halva är lugn och så jävla fin att jag fick tårar i ögonen, andra halvan är lika vild som "too hyped for the radio" som är min absoluta favoritlåt. Jag fick håll hundrafemtio gånger av allt hoppande, jag blev puttad bakåt av folket framför och fångad igen av Victor, Emil och Karlsson, jag trampade (läs spetsade med klacken) på Karlssons stackars fötter när jag hoppade i min iver och jag svettades floder i publikhavet. Varje konsert med Hoffmaestro är som ett träningspass som man faktiskt njuter av. Jag var hög på hoffmaestros musik. Jag var hög på chraa-andan. Jag har nästan precis kommit ur det där hoffmaestro & chraa ruset som jag hamnade i när de inledde konserten med att springa runt på scenen och vifta med tröjorna i luften och bara ösa som fan. Gud vad jag älskar det.
Puss Puss
Emelie
Jag och victor skulle hämta ut pengar och fick följa med en vakt till ett avstängt område, lite coolt hittills redan.
När vi gick vid sidan av kön mot bankomaten kommer två killar mellan de andra och mig så jag hamnar bakom allihopa. Killen framför mig är lite skavigt klädd med svart väst och svart stickad tröja och håret uppsatt i en knut. När vi alla klämmer oss förbi kön råkar denne armbåga mitt bröst och vänder sig snabbt bakåt och ursäktar sig. Något med den här killen var extremt bekant och medan jag försökte komma på vem det var så vek killen framför tillsammans med en annan kille av och gick in mot scenen. Ur kön hörde man: "HOFFEEE!!! HOFFEEEEE!!!!" Och då slog det mig ATT DET VAR FÖR I HELVETE JENS FUCKING MALMLÖF SOM ARMBÅGADE MIG OCH HÄDANEFTER SKALL JAG ALDRIG MER TVÄTTA DET BRÖSTET! Det var vad jag tänkte just då iaf. Sen ändrade jag själva grejen med att aldrig duscha.. och sen blev jag lite besviken över att jag inte hade kommit på det fortare för då hade jag kanske kunnat hälsa på honom och ta en bild eller något annat fan-stalker-aktigt.
Konserten var som vanlig helt awesome. De körde mycket från den nya skivan, men även gamla fina låtar. Den nya skivan har en bra balans, halva är lugn och så jävla fin att jag fick tårar i ögonen, andra halvan är lika vild som "too hyped for the radio" som är min absoluta favoritlåt. Jag fick håll hundrafemtio gånger av allt hoppande, jag blev puttad bakåt av folket framför och fångad igen av Victor, Emil och Karlsson, jag trampade (läs spetsade med klacken) på Karlssons stackars fötter när jag hoppade i min iver och jag svettades floder i publikhavet. Varje konsert med Hoffmaestro är som ett träningspass som man faktiskt njuter av. Jag var hög på hoffmaestros musik. Jag var hög på chraa-andan. Jag har nästan precis kommit ur det där hoffmaestro & chraa ruset som jag hamnade i när de inledde konserten med att springa runt på scenen och vifta med tröjorna i luften och bara ösa som fan. Gud vad jag älskar det.
Puss Puss
Emelie
Kommentarer
Trackback
