Gårdagens strapatser..

Nu är det ett helt nytt år, känns inte det lite smått läskigt? Nu kan vadsomhelst hända.. Det kan börja brinna, ett ufo kan landa ute på baksidan, man kan bli allergisk, kär, död.. Jadu, vad 2008 väntar vet ingen.

Nyårsafton igår var ju i alla fall inte så tråkig jag trodde. Förlåt, där ljög jag, nyårsdagen blev rolig. När klockan hade passerat sisådär ett var de flesta vuxna tillräckligt påverkade för att vara roliga utan att vara jobbiga, ungdomarna hade lärt känna av varandras närvaro så de var inte längre lika blyga, värden lagade efter-tolvslaget-mat (Någon god röra med räkor, crabfish, ägg, sås och bröd) och ungarna var.. ungar.

En av ungarna fann det som sitt uppdrag att utforska mina bröst, inget jag uppskattade kan jag säga. Först kom en massa frågor som jag typ besvarade med ett "För att det är så" och sen kom den riktigt jobbiga biten. Han liksom började dra i min klänning för att titta, jag sa hela tiden nej, men han slutade inte. Det blev bara värre och värre, och ungen liksom drog ner själva klänningen. Jag höll i klänningen så gott det gick med ungen var stark och rätt som det var drog han ner klänningen en bit. Jag svor för mig själv och försökte få upp klänningen så gott jag kunde medan jag spanade för att se ifall någon hade upptäckt den lilla incident som just inträffat, som tur var satt de vuxna och hade någon slags sångtävling och ungdomarna var ute och lekte med smällare. Tur i oturen alltså. :)

Mamma och värdinnan Rosie satt och pratade väldigt mycket, eftersom jag satt i närheten gick det inte att undgå vad de pratade om, dom pratade om tomter. Först fattade jag nada, men sen förstod jag och då var första tanken "noooooooooooooooooooo!" Jag ville absolut inte lämna alla kompisar här borta?! Jag tyckte dom var helt dumma i huvudet som ens pratade om saken, men sen sa Rosie något som fick mig att ändra mig, "Ja, vi vet en jättefin tomt i Tullinge." Då plötsligt tändes ett ljus i mitt huvud, och "noooooooooooooooooooo!" ändrades till "yes! Way to go Rosie!" Så hon har nu tänt en massa förhoppningar hos mig, eller okej.. jag kan visserligen inte förvänta mig att det verkligen kommer bli någon flytt till Tullinge, men hoppas går ju alltid? :)

Vi lämnade huset i Segeltorp vid tre halv fyra tiden, och när vi kom hem somnade jag direkt. Det var inget sånt här ligga i sängen ett tag innan, utan jag slocknade verkligen direkt.

Nej, nu ska jag masa mig ur soffan och ringa bästa kompis,

Puss puss
Emelie

RSS 2.0