Skorpor

Igår var jag så otroligt trött. Jag har börjat bli det på kvällarna nu den senaste tiden. Verkligen så pass trött att jag tror jag är på väg att bli sjuk. Jag funderade allvarligt på att inte gå till skolan idag, men sen kom jag på att det fanns väldigt viktiga saker jag behöver göra här idag. Som intervjua folk på stan på franska, och ha franska resurstid.. ska verkligen satsa på att förbättra mig i franska har jag bestämt. Det funkar inte att jag glömmer bort den där knepiga grammatiken hela tiden!

Så här sitter jag nu. Köpte lite skorpor på Liselottes bageri på väg till skolan, de var supergoda. Så nu har jag massvis av skorpor i mitt skåp, så det räcker för minst ett halvår.

Jag håller på att lyssna igenom all musik på min ipod. Har hunnit till Bob Dylan, började i måndags och har lyssnat sen dess. Känner att man kan ju inte glömma bort den fina musiken man har på sin ipod hursomhelst! Dessutom är det kul att lyssna igenom, jag hade ingen aning om att jag hade lagt över vissa låtar nämligen! Lika spännande varje morgon!

PUSS PUSS
Emelie

Skolavsluting..

Asså jag fattar inte. Allt inom mig bara rasade samman så fort våra lärare tackade av oss och sa att vi hade vart den bästa klassen någonsin. Vadå vart? Är ska det väl vara? Sen klarnade det för mig, jag kommer ju inte tillbaka till broängen. Jag kommer aldrig mer få träffa dessa underbara personer varje dag, aldrig mer få skapa nya internskämt och aldrig mer bli tillsagd för att jag snackade för mycket på deras lektioner. Det är slut nu.


Det känns konstigt, en viss lättnad men samtidigt sorgligt . Visst okej, jag kommer verkligen sakna alla i klassen på ett eller annat vis. Men vissa kanske mer än andra. Alla grät omkring mig, jag kunde inte gråta. Det kändes så skumt, alla omkring fick åtminstone en tår i ögat när dom kramade om varandra en sista gång, medan jag stod där och log stelt. Jag fattar verkligen inte, jag vill också gråta. Jag vill också få ut allt jag känner inom mig, helst av allt skulle jag vilja lägga mig i min ena favortilärares armar och bara storböla. Det vore riktigt skönt. Men tror du jag kan det? Nej, för fröken Emelie kan inte gråta offentligt.

Ikväll ska vi samlas allihopa från skolan en sista gång. Kanske var det därför jag inte kunde gråta, för att jag visste att det inte var sista gången jag såg dom? Jaja, ikväll ska jag grina sönder om jag så känner för det. Det kommer bli tufft att inte komma tillbaka till samma gamla skola igen utan kliva in på en helt ny skola med helt nya lärare. Inget kommer bli som förut. Jag vet inte, ska man gilla det eller inte?

Live and let die

Jag vill försöka få dig att förstå hur jag är, för att få dig att begripa varför jag gjorde som jag gjorde. Men för att göra det måste jag först förstå mig själv och det är det jag har gjort den senaste månaden. Börjat begripa mig själv.

Jag blir lätt svartsjuk,
Jag faller hårt för någon jag tycker om snabbt,
Jag har svårt att släppa taget,
Jag har svårt att förlåta,
Jag gör misstag efter misstag,
Om jag vet att någon är sur på mig gör jag inget annat än att be om förlåtelse och hoppas att det går över,
Ibland är jag för stolt för att medge att jag har fel, men jag har lärt mig att ibland svälja stoltheten,
Jag kan vara efterhängsen och korkad,
Ibland har jag noll koll på läget,
Jag har grymt dåligt självförtroende.


Alla dessa punkter har jag börjat jobba på och snart kanske jag har lyckats ändra på allt det där, men tills dess:

Om du skulle ge mig en chans och faktiskt lära känna mig ordentligt, bortse från överstående punkter, så skulle du kanske inse att jag kanske skulle kunna vara bland de bra sakerna i ditt liv.

Tjenare! ;)

Idag har jag vart med syster, madre och monstret på Lida. MYSIGT!
Vi åkte pulka i den inte alltför snötäckta backen och monstret lyckades alltid hoppa på ett gupp, sen tvingade han mig och syster att prova. Båda missade det där minimala guppet. Det var väldigt spännande att se madre åka pulka måste jag säga.. eller spännande och spännande, mer intressant att se hur en 41åring åker..

Jag har färgat håret, passade på när jag sov över hos bästa kompis. På kartongen stod det mörkbrun, men alla jag mött (inklusive bästa kompis madre) säger att det är nästintill svart. Min madre tycker jag ser ut att komma ifrån turkmenistan, men hellre det än att jag skulle färgat blont! :O

Det känns som om det var länge sen jag träffade en del från the fjortizboyz, men det kan ju även vara så att jag bara inbillar mig och är sällskapssjuk? :)

Nu ska jag gå och göra choffe, choklad och kaffe blandat! :D (VÄLDIGT gott.. nytt beroende)

Puss puss
Emelie

dagar går och folk förändras

Jag har förvånats utav två personer den närmsta halvtimmen. Två personer som verkligen förändra mitt sätt att se på dem.

Den ena till det bättre, jag blev grymt förundrad av honom när han svalde stoltheten och bad om ursäkt. Du är inte den person jag trodde du var, och jag är glad över det. Tack än en gång. :)

Den andre förvånade mig och gjorde mig grymt besviken. Du var den siste jag hade trott skulle göra något så korkat som att förespråka droger. Det finns inget jag hatar mer än när folk försöker dela med sig av sina problem istället för att ta itu med dem själv. Om du inte vill ha hjälp, fine. Det är ditt val. Men jag säger fortfarande: Sök hjälp innan det är försent.


Vart vill jag komma med det här? Jag ville bara säga att folk förändras, ibland till det bättre och iböland till det sämre. Ibland är förändring bra, och ibland är det rent utsagt förjävligt hur en människa kan gå ner sig.


Puss Puss
Emelie

RSS 2.0