Snyft

Idag jobbade jag mitt sista pass på Fruängsgården. Jag kommer sakna mina fina deltagare, Sara och alla damer och herrar på boendet.. Vi var ute lite i solen och sen satt vi på balkongen och sjöng. Jag dansade lite med en av damerna och hon skrattade åt mig, sen fick jag en kram! Det var precis som om hon visste att jag inte skulle komma tillbaka, kommer definitivt sakna vissa personer väldigt väldigt mycket därifrån! :(

Min kära lillasyster Isabelle blir hela 16 år idag! Vi firade med frukost på sängen, paketöppning och grillparty med släkten. Jag säger bara: Grillade chilimarinerad-kyckling-ananas-spett var bland det godaste jag ätit på läääänge!
Fick pussas lite med en supersöt treåring och snubblade på mig själv på gräsmattan. Fina gräsfläcksskrapsår täcker numera mitt redan ärrade knä.

Har upptäckt att Big Bang Theory är jättejättejätteroligt och bra mot vampyrserieabstinens, och att spotifys related artists är en underskattad funktion då den ledde mig till ett norskt hiphopband som var awesome bananas!
Imorgon väntar spabehandling med madre och systrami. Ska prova på en s.k. "hot stone"-massage. Jag ska alltså frivilligt lägga mig halvnäck på ett bord och ta emot en massa svinvarma stenar som läggs på min rygg. I wonder where my head was when I thought this seemed like a good idea...

Jag meddelar imorgon om min rygg är helt sönderbränd eller om jag är typ utvilad och grejer ;)

Puss Puss
Emelie

En tidig morgon den 29e november

Godmorgon. Klockan är nu 08.35 och jag vill sova. Men här ska julpyntas och sen ska jag iväg och jobba!

Igår på premiären gick det superbra!! Allt flöt på smidigt, det lät bra när alla sjöng och publiken var Awesome! Edith och Agnes var och tittade och de tyckte att det var trevligt, och de satt och viftade frenetiskt med ballonger när det föll ner en massa från taket! Och vet ni vad de hade gjort?! DE HADE KÖPT BLOMMOR TILL MIG :D :D :D
De är så söta! :)

När jag kom hem somnade jag framför Eragon och vaknade av en lillebror som klättrade på mig. Då kände jag att det var dags att krypa ner i sängen..

Nu ska jag se hur det går får padre att koka ägg och ta mig en kopp kaffe!

Puss Puss
Emelie


Ps. Ni får inte bli rädda över hur jag ser ut resten av veckan, jag glömde nämligen mitt smink i logen så det kommer återfås först på fredag... :/

Morgonstund har guld i mun

Men inte den här morgonen. I alla fall inte för familjen då jag skapade kaos hemma i och med det att jag inte andades i morse. För att göra en lång historia kort, jag drabbades något panikanfall konstigt nog (Det brukar verkligen inte hända mig) och min hals låste sig så jag inte fick någon luft. :/
Okej, det låter väldigt dramatiskt, jag tar det från början.. ni som orkar läsa kan ju läsa på :)

Klockan 05.58 ringer väckarklockan och en halvdöd varelse, som låter ungefär som en 85årig gammal tant som storrökt sen elva års ålder, försökte smälla ner den i golvet så den skulle vara tyst. Utan att lyckas dock då hon upptäcker att hon efter flera godhjärtade försök fortfarande sover. Lyckas slå till klockan så att den tystnar och märker att halsen känns ungefär lika tjock som nalle phu var när han fastnade i kanins hål. Den värker något otroligt och hon lägger sig på sidan för att se om det blir bättre. Det blir det inte så hon blundar av någon anledning och vips somnar hon om igen.

Klockan 06.20 knackar mamma på dörren och den halvdöda varelsen får liv igen. Hon sätter sig upp i sängen och krystar fram något knappt hörbart. Halsen är helt ur funktion och gör jätteont. Hennes mamma tittar på henne och konstaterar att det är bäst om hon är hemma idag. Den stackars flickan ser plötsligt hur hela hennes liv passerar i revy i hennes huvud. Hur hela hennes framtid blir om hon inte går till skolan idag och göra nationella provet. Hon ser hur hon i slutändan sitter ute på gatan med tre tänder i munnen och skramlar med en plåtmugg samtidigt som hon viftar lite skakigt med en skylt där det står med snirkliga bokstäver: "Sjenk änn pängg til änn hämmlöss". Med tanke på att hon fortfarande egentligen sover och den där hemska bilden matas i hennes huvud om och om igen får hon plötsligt en gråtattack. Hon har inte gråtit på säkert ett halvår och nu forsar plötsligt tårarna och hon hulkar. Men hennes hals som inte riktigt fungerar vill inte hulka utan låser sig fast och hon får inte in någon luft! Hon springer upp ur sängen och upp för trappan kommer hennes mamma igen, hon ser faktiskt riktigt riktigt rädd ut!

Mamma försöker lugna den hysteriska flickan och få henne att andas och på något sätt få i sig luft, och pappa ringer ambulans. Flickan börjar sakta men säkert försöka slappna av och känner plötsligt hur halsen släpper och hon får äntligen i sig syre. Dock andas hon likt en människa med svår astma och låter helt olik sig själv. Hon går tillsammans med mamman ner för trappan och sätter sig på en stol i köket där pappa försöker prata med larmcentralen. "Ja, nej min dotter andas inte normalt! Hon är sexton, nej men lyssna!" Han sätter luren framför flickans mun som inte riktigt vet vad hon ska göra utan koncentrerar sig på att fortfarande få i sig luft. Han tar bort luren och fortsätter prata i telefonen och mamma öppnar ett fönster på övervåningen där flickan ställer sig. "Andas frisk luft så blir det kanske bättre." Flickan står i fönstret med en filt omlindad kring sig och tänker på vilka fina föräldrar hon har. Plötsligt känner hon hur hon börjar få svårt att andas igen och ett par tårar rinner ner för hennes kind. Hon sansar sig och tar ett djupt andetag. Hennes lillasyster kommer och frågar hur hon mår och ger henne en kram, flickan pekar på halsen och kramas tillbaka.

06.50 kommer ambulanspersonalen till huset. Dock kör de förbi och arga föräldrar vinkar tillbaka dom. Ambulanspersonalen ber om ursäkt och säger att det bara satt en fyra på brevlådan, ettan måste ha ramlat bort.
De tar några prover om syresättning osv och konstaterar att jag mår bra, vid det här laget hade jag lugnat ner mig ordentligt och andas relativt normalt. Jag försöker svara på deras frågor så gott jag kan och känner mig som tanten med sönderrökt röst i blomaffären. Sen skäms jag lite över mitt bombnedslag till rum som kvinnorna står i.Vi kom i alla fall överens om att vi skulle åka in till akuten och kolla upp det så jag och pappa åkte in och, väntade, tog prover, väntade, gick till närakuten, väntade, mötte doktorn och tog mer prover och väntade lite till tills doktorn konstaterade att jag hade en kraftig förkylning och skulle käka slemlösande medicin för att undvika andningssvårigheter.

Jag säger bara tack, till mina föräldrar som lugnt tog hand om den läskiga situationen i morse utan att frak ut som jag hade gjort, och tack till doktorn som inte berättade att jag hade någon skum sjukdom där halsen inte fungerar efter ett tag och sen poff så dör man. Det hade inte vart så mysigt..

Puss puss
Emelie

RSS 2.0