what ever happened to the world?

Seriöst. Vilka ideal har vi egentligen? Man ser kvinnor smala som satan på bilder i modetidningar, viktminskningsprogram, viktminskningspiller och metoder hit och dit. På Facebook för någon sekund sen såg jag den här reklam slogan: "Är du 19 år? Då kan du prova vårt bantningspiller gratis i tre månader! Förlora flera kilo på kort tid!" YES! JAG VILL HA! Eller? Vill jag verkligen det?

Vill jag verkligen se ut som de där übersmala kvinnorna i tidningen? Vill jag gå ner 18 kilo på en månad och sen må skit över att jag fortfarande tycker jag ser tjock ut? Nej, jag tror nog inte det. Jag vill vara jag. Emelie. Hon som inte bryr sig om några kilon upp eller ner, så länge jag mår bra. Och till er där ute som tror att flera kilon ner kommer att få er att må bra? Bullshit. Titta på idealen från antiken,renässansen, medeltiden, för några hundra år sen. Se på bilder av kärleksgudar som Afrodite och Venus. Är de lika smala som kvinnorna i modetidningarna? Behövde de de där pillrena för att bli dyrkade som de blev? Nej, de mådde skitbra och hade ändå lite att ta i när vinden blåste förbi.

Så snälla, låt er inte påverkas av media runt omkring er. Ni är jättefina allihopa. Ni är perfekta som ni ser ut just nu. Ni behöver inte ändra på något alls. Naturligt är som sagt bäst.

Puss Puss
Emelie



Sen kan jag ju inte säga att Venus var tjock, men hon är ju inte direkt modeideal för Elle idag?


Skjut mig. Döda mig. Vad som helst.

Jag har ett helvete framför mig. Jag ska försöka lista ut hur jag ska komma in på Hoffmaestro där det är tjugo års gräns. Det måste finnas något sätt? Jag menar, det är Hoffmaestro. Min framtida man ska stå där uppe och spela och jag kommer smälta till tonerna av My Shoes samtidigt som min kropp ofrivilligt kommer rycka och skaka rytmiskt. Ungefär så ser jag ju då ut när jag dansar. Men under Hoffmaestro bryr jag mig inte, då fylls hela jag med en sån ren glädje som knappt går att beskriva. Jag vill in. Jag SKA in. Hur?

HJÄLP EN STACKARS SATE! Behöver få in tips från er alla, fjorton (nej förlåt, ni har växt till tjugosex nu) läsare. Hur kommer man förbi tjugoårsgränsen? In med tipsen innan 1:a Oktober.

Nu ska jag rusa iväg på sång på Fejm. Första lektionen för min del på hela terminen! JÄTTEGLAD!! :D :D

Puss Puss
Emelie

 <- MUMZ!

Åh det var den bästa kvällen i mitt liv

Kvällen började med ett mycket läskigt möte med en stalker (?) på bussen. Han klev på i Segersjö och log som sjutton när han såg mig, tänkte ungefär "Ja hej på dig med du" och kollade ut genom fönstret. När vi nätmade oss slutstation frågade han: "Are you from Poland?"
"Eeh.. no.. I'm from Sweden"
"Jaha! Du är skiitsnygg! Bor du här omkring?"
"Jo där uppe"
"Okej, då är vi ju grannar. Vi kanske kan ses någon dag då?"
"Hehe.. ehh vem vet?"

Sen gick han av någon skum anledning med mig till tåget. Jag försökte bli av med den läskiga trettioåriga mannen som trodde jag var från Polen genom att säga hejdå! och springa bort till andra änden av perrongen. Sen klev jag på tåget och tror du inte den jäveln letade upp mig och satte sig vid mig i alla fall?? Han klev sen av i Älvsjö efter att jag hade hittat på att jag skulle träffa min pojkvän (Hej Jenny! Du är min kille nu! :) ) och sen åkte han tillbaka? :S

På tunnelbanan sen kom creepy guy nummer två. Han var dock en mildare variant och satt bara och blinkade frenetiskt tills jag gick av då han petade på mig och sträckte fram ett visikort till en restaurang som hette Vapiano.

Sen träffade jag Jenny och vi begav oss mot Mosebacke. Vi satt utanför en stund som ett par riktiga töntar innan vi bestämde oss för att handla middag. Pizza, tofiffee (?), en brämhults lemonad och ett fyrpack med wannabe-redbulls. Vi satt och funderade på olika sätt att ta sig in medan förbandet spelade och sen - BAM - började världens bästa band att spela. Publiken ljublade och jag och Jenny och alla andra loosers utanför ljublade högre. Det var galet! Vi försökte ta oss förbi en vakt vid en trappa men misslyckades, sen ville vi komma upp på en balkong men de nekade oss, till sist hände det ofattbara. Vi stod vid en vakt och sjöng utanför staketet när de skrek ut: "Ja nu är det sista låten gänget! KOM IGEN NU DÅ!" Jag tittade med hundvalpsögon på vaktis och sa: "snäääääääääääääääälla kan vi inte få stå precis här" pekade innanför staketet "så vi ser dem under sista låten?" Han sa att det gick bra om vi ställde oss borta i ett hörn och då såg vi allt sjukt jävla bra! Vi stod på en picknickbänk och hoppade och skrek och sjöng och indianropade och hade den bästa kvällen i våra liv. Det var fantastiskt. Vi kom in på Mosebacke, på en slutsåld konsert med mina idoler, helt gratis.

Nu ska jag chilla lite, torka mina träningskläder och hoppa på tåget in till gymmet!
Imorgon blir en mycket intressant dag det med, då ska jag och Jocke in på Pridefestivalen och spana läget! SAFE!

Puss Puss
Emelie

Så här glada blev vi när vi kom in på Hoffmaestro:


Haha!

Du kommer få råspö i Burnout! Öva upp dig under veckan punk ;)

Goosebumps

Ikväll gäller det. Mio premiären. Folk kommer komma, se mig i långklänning och garva lite smått åt det, och sen älska låtarna som är med. Det gör iaf jag. (:

Jag har typ kört en låt i huvudet om och om igen i snart två dagar, får aldrig nog av den. En kille skickade den till mig på msn för några dagar sen och sa åt mig att lyssna på texten, den är grymt fin faktiskt:


Welcome to wherever you are - Bon Jovi
Maybe we're all different but we're still the same 
We all got the blood of Eden running through our veins
I know sometimes it's hard for you to see
You're caught between just who you are and who you want to be

If you feel alone and lost and need a friend
Remember every new beginning is some beginning's end

Welcome to wherever you are
This is your life; you made it this far
Welcome, you got to believe
That right here, right now
You're exactly where you're supposed to be
Welcome to wherever you are

When everybody's in and you're left out
And you feel you're drowning in the shadow of a doubt
Everyone's a miracle in their own way
Just listen to yourself, not what other people say

When it's seems you're lost, alone and feeling down
Remember everybody's different; just take a look around

Welcome to wherever you are
This is your life; you made it this far
Welcome, you got to believe
Right here, right now
You're exactly where you're supposed to be

Be who you want to be
Be who you are
Everyone's a hero
Everyone's a star

When you want to give up and your heart's about to break
Remember that you're perfect; God makes no mistakes

Welcome to wherever you are
This is your life; you made it this far
Welcome, you got to believe
Right here, right now
You're exactly where you're supposed to be
And I say welcome…
I say welcome…
Welcome…
Puss Puss
Emelie

VIKTIGT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN

Härmed tänker jag göra exakt som jag vill och skita i vad andra säger och tycker och tänker! Jag kör på mitt eget race för fasen, och jag har blivit frälst genom att hitta en blogg via sångfågel som härmed kommer vara min bibel och överlevnadsbok i singellivsdjungeln. Om jag ringer klockan halv ett på natten en torsdag, och du svarar, säg inte att du låg och sov för att ge mig dåligt samvete. Däremot kan du gärna få säga att du typ bara blev glad över att jag ringde eller något liknande, oavsett tid på dygnet. Två stycken jag dock tänker ta hänsyn till och lyssna lite halvt på är:

Nyfiken, du är typ bäst. Ville bara säga det. Jag ser faktiskt, konstigt nog, upp till dig litegrann. Du är faktiskt grym på dina expertområden. Så bli bara smickrad om jag tar efter dig på vissa plan. Eller ja, inte det andra planet.

Bästa kompis, behöver jag ens förklara varför jag är så tacksam mot dig? Det räcker med ett tack för att du står ut med mig dygnet runt. Jag vet att jag är typ som en övermäktig pizza med extra allt och tre gånger så mycket ost än vanligt. Alltså kan jag vara för mycket att orka med ibland, men du får lite creds för besväret då och då. (:


Puss Puss
Emelie

RSS 2.0