Tanten förföljde mig! :O
Jahadu, idag har jag vart duktig. Väldigt duktig om jag får säga det själv! :D
Lovet inleddes klockan 08.04 på morgonen då madre kom in och väckte mig. Hon tog tillbaka en av de två hundralapparna jag fick igårkväll, för att betala de försenade filmerna med, och åkte sedan till jobbet.
Själv låg man kvar i sängen ca en timme till och bara stirrade upp i taket typ. Sen kände jag att det var dags att röra på sig lite och klev upp ur sängen, skyfflade undan extrasängen som stått framme sen i lördags då Bästa kompis sov över. Jag har tänkt att plocka undan den men skippade det av ren lathet, tills imorse, då jag fick värsta städrycket, och kämpade för att få upp sängen. Den är sjukt krånglig, för den har typ gått sönder eller något. Så man måste vara två personer för att sätta upp den och smälla ihop den igen. Så därför drog jag upp zombien herself (Min syster) och tvingade henne (yrvaken) att hålla upp sängen medan jag svor över hur krånglig min extrasäng är.
Efter det gick jag ner och gjorde värsta frukosten, äggröra med tomat och basilika plus en grillad tomat och en STOR kopp the med honung. Jag älskar frukost. Det är det bästa som finns, när man vart åtta timmar utan mat och vaknar upp hungrig finns inget bättre än frukost. Det spelar ingen roll vad det är man äter egentligen, allt smakar bra när man är hungrig! (:
En halvtimme senare hade dragit på mig kläder och gjort mig någorlunda respektabel för allmänhetens beskådning och gick ut på värsta långpromenaden. Eller nej förresten, först tog jag moppen ner och slank in dom försenade filmerna i filminkastet (Där sparade man hundra kronor, ett tag iaf) och åkte hem, försökte väcka liv i min syster som gått och lagt sig igen och efter det gick jag på värsta långpromenaden! Det var så jäkla fint väder ute idag att jag skippade bussen och gick till centrum istället. Eller okej, jag ska vara helt ärlig. Jag gick en halvtimme till Segersjö (jag går långsamt, jag vet) och därifrån tog jag faktiskt bussen.
Träffade en pratglad, liten, gammal och väldigt rynkig tant på busshållsplatsen. Jag satt där och solade mig när hon satte bredvid mig och började prata om hur fint det är på våren och hur underbar sommaren var 1946. Jag lyssnade lite halvt och nickade frånvarande där det passade sig tills tanten plötsligt förskräckt sa: "Tycker du verkligen det?!" Jag vände huvudet från solen och tittade på tanten frågande. "Hehe.. ehm..nej menar jag..?" Som tur var kom bussen i det ögonblicket och räddade mig från en utskällning av den rynkiga tanten som gått från trevlig till sur på en halv mikrosekund.
I centrum köpte jag, tro det eller ej, blommor. Fråga mig inte varför, lång historia, typ.. (A)
När jag skulle ta bussen hem var det en kille som, precis innan bussen skulle börja åka, hoppade ut och ropade åt en förvirrad gammal tant: "Ursäkta mig men skulle du inte med den här bussen?" Tanten vände sig om och då fick jag syn på hennes ansikte. "Attans!" tänkte jag. Det var samma tant som frågade mig något som jag inte hörde men tydligen svarade fel på. Jag sjönk ner på sätet och hoppades på att jag blev osynlig men rätade på mig igen när tanten, till min lättnad, satte sig längst fram i bussen.
Hemma fortsatte mitt städryck och jag dammsög hela övervåningen (Vem gör sånt på lovet liksom? :S) och städade rummet. Nu ser allt jättefint ut och jag väntar på att klockan ska bli sju så jag kan få åka iväg med Karin på träning. Spinning först, sen är det dags för poweryoga. Har en känsla av att jag kommer vara typ slut när jag kommer hem ikväll..
Puss Puss
Emelie
Lovet inleddes klockan 08.04 på morgonen då madre kom in och väckte mig. Hon tog tillbaka en av de två hundralapparna jag fick igårkväll, för att betala de försenade filmerna med, och åkte sedan till jobbet.
Själv låg man kvar i sängen ca en timme till och bara stirrade upp i taket typ. Sen kände jag att det var dags att röra på sig lite och klev upp ur sängen, skyfflade undan extrasängen som stått framme sen i lördags då Bästa kompis sov över. Jag har tänkt att plocka undan den men skippade det av ren lathet, tills imorse, då jag fick värsta städrycket, och kämpade för att få upp sängen. Den är sjukt krånglig, för den har typ gått sönder eller något. Så man måste vara två personer för att sätta upp den och smälla ihop den igen. Så därför drog jag upp zombien herself (Min syster) och tvingade henne (yrvaken) att hålla upp sängen medan jag svor över hur krånglig min extrasäng är.
Efter det gick jag ner och gjorde värsta frukosten, äggröra med tomat och basilika plus en grillad tomat och en STOR kopp the med honung. Jag älskar frukost. Det är det bästa som finns, när man vart åtta timmar utan mat och vaknar upp hungrig finns inget bättre än frukost. Det spelar ingen roll vad det är man äter egentligen, allt smakar bra när man är hungrig! (:
En halvtimme senare hade dragit på mig kläder och gjort mig någorlunda respektabel för allmänhetens beskådning och gick ut på värsta långpromenaden. Eller nej förresten, först tog jag moppen ner och slank in dom försenade filmerna i filminkastet (Där sparade man hundra kronor, ett tag iaf) och åkte hem, försökte väcka liv i min syster som gått och lagt sig igen och efter det gick jag på värsta långpromenaden! Det var så jäkla fint väder ute idag att jag skippade bussen och gick till centrum istället. Eller okej, jag ska vara helt ärlig. Jag gick en halvtimme till Segersjö (jag går långsamt, jag vet) och därifrån tog jag faktiskt bussen.
Träffade en pratglad, liten, gammal och väldigt rynkig tant på busshållsplatsen. Jag satt där och solade mig när hon satte bredvid mig och började prata om hur fint det är på våren och hur underbar sommaren var 1946. Jag lyssnade lite halvt och nickade frånvarande där det passade sig tills tanten plötsligt förskräckt sa: "Tycker du verkligen det?!" Jag vände huvudet från solen och tittade på tanten frågande. "Hehe.. ehm..nej menar jag..?" Som tur var kom bussen i det ögonblicket och räddade mig från en utskällning av den rynkiga tanten som gått från trevlig till sur på en halv mikrosekund.
I centrum köpte jag, tro det eller ej, blommor. Fråga mig inte varför, lång historia, typ.. (A)
När jag skulle ta bussen hem var det en kille som, precis innan bussen skulle börja åka, hoppade ut och ropade åt en förvirrad gammal tant: "Ursäkta mig men skulle du inte med den här bussen?" Tanten vände sig om och då fick jag syn på hennes ansikte. "Attans!" tänkte jag. Det var samma tant som frågade mig något som jag inte hörde men tydligen svarade fel på. Jag sjönk ner på sätet och hoppades på att jag blev osynlig men rätade på mig igen när tanten, till min lättnad, satte sig längst fram i bussen.
Hemma fortsatte mitt städryck och jag dammsög hela övervåningen (Vem gör sånt på lovet liksom? :S) och städade rummet. Nu ser allt jättefint ut och jag väntar på att klockan ska bli sju så jag kan få åka iväg med Karin på träning. Spinning först, sen är det dags för poweryoga. Har en känsla av att jag kommer vara typ slut när jag kommer hem ikväll..
Puss Puss
Emelie
Kommentarer
Postat av: zirath
synd att du inte kom igår :( :P
Trackback
