rules by emelie

Imorse när jag vaknade var det liksom som att allt bubblade inom mig och jag låg i sängen och väntade. Sen klarnade det i huvudet på mig och jag kom att tänka på att det är imorgon som jag fyller år, inte idag. En liten strimma av besvikelse kan ha setts i mitt ansikte under de tre minuterna den sanningen gick upp för mig. Sen klev jag upp ur sängen och gick ner för att käka frukost tillsammans med föräldrarna. :)


Jag har upptäckt till min besvikelse att all snö är puts väck borta. Och enligt löftet måste jag bojkotta födelsedagen om det inte blir någon snö till dess, HU! Hemska tanke, det får inte hända! Kan vi inte typ gå ihop och köra någon slags "snö-dans".. ungefär som indianerna gjorde med regndansen, fast med snö istället? Det borde väl fungera? Vadsomhelst, bara det snöar åtminstone lite på min födelsedag, annars blir det lite småtrist.. Lite och lite, vem vill ha en grå-slaskig wannabe höst födelsedag när det alltid brukar vara typ värsta snöstormen? :O Inte jag i alla fall! Jag funderar på att demostrera, kanske en sittstrejk skulle funka?

Igår var jag och bästa kompis med the fjortizboyz, härliga killar det där.. Fast vi gick fel först.

Bästa kompis sa att vi skulle till Trix pappa, som bodde på typ högsta berget någonsin bestiget av Emelie, och det tog oss ungefär tjugo minuter en halvtimme att ta sig dit, buss inräknat. Så vi satte oss på 723an och träffade på en trevlig kille vid namn Sandro, som pratade med oss hela vägen och berättade att han skulle av samma hållplats som oss. Trevligt värre tänkte jag, men efter sisådär fem minuter av killens konstanta frågande började jag redan tröttna på sällskapet.. Nåväl, när vi var framme vid hållplatsen ledde bästa kompis mig in på en stig på värsta ödsliga tomten, det var läskigt som fan och jag höll på att riva upp mina strumpbyxor, notera att jag var klädd i strumpbyxor, klänning och klackskor. När vi precis gått över den snåriga tomten kom bästa kompis på att det inte alls var rätt väg, utan att vi skulle gå in på en annan stig. Vi gick över snåriga ödsliga tomten, skrapade upp strumpbyxorna lite till och gick in på en väg.

När vi väl klarat av stig och väg vandrandet var det dags att klättra upp för värsta branta backen. Det kändes som ett stup som man skulle gå upp för, och det tog ALDRIG slut! Jag kände redan tre meter upp i backen att jag kanske ska börja tänka på mitt nyårslöfte om att börja träna, med tanke på att jag var andfådd som jag vet inte vad.
När vi kom upp för den eviga stupbacken och det bara var sisådär tjugo meter kvar ringde bästa kompis till sin pojkvän Putte och berättade att vi snart var framme. Han sa att han skulle gå och öppna för oss, och vi gick upp mot huset. Det var bara det att när bästa kompis och jag klev in i hallen var det Puttes pappa som stod där, inte Putte.

Pappan:  "Jaha, ska ni möta Patrik här eller? "
Bästa kompis: " Är inte han här? "
P: "Nej han är hos sin mamma ikväll."
Jag pekar på pappan och säger småskrattande: "Han ljuger, jag ser det på honom!"
P: "Haha, nej jag ljuger inte, han är inte här vad jag vet iallafall."
Bästa kompis: "Ehehehe, ojdå.." *Rodnar*
Jag: *tittar ner på mina sor och börjar skrapa bort något osynligt samtidigt som jag smågarvar*
Bästa kompis telefon ringer: "Hallå, hej älskling! Ehm, nej vi gick lite fel.." *Garvar* "Va? Nej vi är hos din pappa." *Garvar ännu mer*
P: "Men jag kan skjutsa er dit, så slipper ni gå"
Bästa kompis: "Kan du? Det vore jättesnällt, jag hoppas vi inte störde eller så!"
P: "Ingen fara, jag satt och kollade på Let's Dance."

Sen gick vi ut i bilen och åkte på tre minuter bort till Puttes mamma, vi tackade för skjutsen och gick bort till lägenheten. Jag hoppades att ingen av killarna skulle driva allt för mycket med oss sen när vi kom fram, och som tur var sa dom inte så mycket om det. Kanske dom har gjort samma misstag ett antal gånger? Jag menar, det kan ju inte vara såå ovanligt ändå?

Vid ett drog vi oss hemåt och pappa hämtade oss vid stationen, det var skönt att slippa ta bussen hem och gå för en gångs skull, även om jag inte har något emot den korta lilla biten mellan bussstationen och huset. (A)
När jag kom hem gjorde jag en macka och gick och la mig, somnade på sisådär två och en halv sekund och drömde om att jag blev jagad av en stor jätte som var väldigt lik min granne.. jag tänker inte prata mer om det nu.

Nej, nu ska jag gå ner och göra en macka och te, vi hörs!

Puss puss
Emelie