Suck

Snälla döda mig.
Det blir ingen göteborgsresa. Men jag förtjänar det. Det är ett mysterium hur man ibland kan bara sluta tänka..

Igår såg jag en jättesöt sak på tunnelbanan. Det var en utvecklingsstörd kille som började prata med en kille som satt bredvid. Han pratade genom att skriva på sin mobil, och den andra killen svarade. De kände inte varandra sen innan, utan presenterade sig där på tunnelbanan, två rader framför mig.
När alla andra hade dragit sig undan den utvecklingsstörde, kom den här killen närmre och svarade. Jag tycker sånt är fantastiskt. Att inte vara rädd för det som känns annorlunda i vår vardag. Utan att acceptera det istället och inte göra någon större skillnad på det. Fler människor borde vara som den här killen. Inte dra sig undan när andra tar kontakt, för det är väl inget större fel i det egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0