Det går för fort.
Det är torsdag kväll. Imorgon är det redan Fredag igen. Jag klagar inte på fredagar, men det känns som om de tre senast veckorna bara susat förbi. Förlåt, hela september och dess underbarhet svishade förbi mig, nu är vi ju inne i oktober och det känns som det går alldeles för fort. Tiden går för fort.
Min syster städar och lyssnar på NRJ. Kommer in med en planta, går ut igen. Kommer tillbaka och hämtar plantan, byter ut mot en spargris. Själv sitter jag med franskaböcker i min säng och ser henne rusa i ultrafart förbi. Själv går jag liksom i ultrarapid. Hur långsamt som helst. Hänger inte riktigt med i vad som sker runt omkring. Yrkesskada?
Om det ska gå så här fort vill jag inte vara med längre. Det känns som om jag missar en massa tid att göra viktiga saker med. Som om jag bara iaktar de andra när de susar förbi, gör saker och upplever saker. Bråkar, blir sams, pratar inte med varandra, älskar varandra, börjar något nytt, avslutar något gammalt.
Det går för fort. Och här sitter jag och förstår ingenting.
Det jag vet är att det känns bra det som är just nu, men det som jag inte hinner med känns mindre bra. Förstår ni mina tankegångar? Kanske är det bara jag som är sådär jättetjejig och överanalyserar min omgivning nu igen. Hade jag varit kille hade jag accepterat det bara och kört på. Jag får väl konvertera till det manliga släktet.
Min syster städar och lyssnar på NRJ. Kommer in med en planta, går ut igen. Kommer tillbaka och hämtar plantan, byter ut mot en spargris. Själv sitter jag med franskaböcker i min säng och ser henne rusa i ultrafart förbi. Själv går jag liksom i ultrarapid. Hur långsamt som helst. Hänger inte riktigt med i vad som sker runt omkring. Yrkesskada?
Om det ska gå så här fort vill jag inte vara med längre. Det känns som om jag missar en massa tid att göra viktiga saker med. Som om jag bara iaktar de andra när de susar förbi, gör saker och upplever saker. Bråkar, blir sams, pratar inte med varandra, älskar varandra, börjar något nytt, avslutar något gammalt.
Det går för fort. Och här sitter jag och förstår ingenting.
Det jag vet är att det känns bra det som är just nu, men det som jag inte hinner med känns mindre bra. Förstår ni mina tankegångar? Kanske är det bara jag som är sådär jättetjejig och överanalyserar min omgivning nu igen. Hade jag varit kille hade jag accepterat det bara och kört på. Jag får väl konvertera till det manliga släktet.
Kommentarer
Postat av: inc
jo men det kanske bara är så fort allt är så det är bara att hänga på, mem jag förstår ditt resonemang :P
Trackback
