Kärlek
Det är lustigt med kärlek. Hur den ibland träffar en direkt, utan att man ens kan förstå varför. Och hur den försvinner lika snabbt som den kom. Hur den ibland bara kan växa fram om det går tillräckligt lång tid, och hur den lika sakta men säkert tappar sin glöd.
Kärlek. Lika hatad som älskad. Lika ond som god. Den väcker en sån känsla som inte går att beskriva, förvandlar allt grått till glänsande på en sekund. Får allt att bli grått och trist igen när den försvinner. När den går ut genom dörren och lämnar dig ensam, när den sviker dig förvandlar den ditt liv till ett olevbart helvete. Men när den kommer fram i de stunder du verkligen behöver den är den bättre än det bästa du kan få. När den älskar dig trots att du är gråblek, äckligt ovårdad och motbjudande, då är den som finast.
När den glider över alla gränser och får dig att känna dig utvald och speciell. När den får dig att känna dig som den enda betydande i rummet. När den bara genom en kort sekunds ögonkontakt får dig att känna dig som om du går på moln, som om du svävar. När den under samma korta sekund kan få dig att vilja sjunka genom stentrappan och frysa till is och aldrig vakna upp igen. När den får dig att bryta ihop helt öppet, och sen förfölja dig under en så lång tid att det känns som den etsat sig fast i dig och aldrig lämnar dig.
När den sedan dyker upp hos någon annan och väcker en ny känsla. En som får dig att känna dig speciell igen. En som får dig att må bra, som får dig att må illa av nervositet men som sedan övergår till en fantastiskt kittlande känsla så fort den rör vid dig och stryker sin hand över din. Det är lustigt med kärlek. Hur den i små former kan verka obetydlig men samtidigt betyda mer än något annat just då.
Kärlek. Lika hatad som älskad. Lika ond som god. Den väcker en sån känsla som inte går att beskriva, förvandlar allt grått till glänsande på en sekund. Får allt att bli grått och trist igen när den försvinner. När den går ut genom dörren och lämnar dig ensam, när den sviker dig förvandlar den ditt liv till ett olevbart helvete. Men när den kommer fram i de stunder du verkligen behöver den är den bättre än det bästa du kan få. När den älskar dig trots att du är gråblek, äckligt ovårdad och motbjudande, då är den som finast.
När den glider över alla gränser och får dig att känna dig utvald och speciell. När den får dig att känna dig som den enda betydande i rummet. När den bara genom en kort sekunds ögonkontakt får dig att känna dig som om du går på moln, som om du svävar. När den under samma korta sekund kan få dig att vilja sjunka genom stentrappan och frysa till is och aldrig vakna upp igen. När den får dig att bryta ihop helt öppet, och sen förfölja dig under en så lång tid att det känns som den etsat sig fast i dig och aldrig lämnar dig.
När den sedan dyker upp hos någon annan och väcker en ny känsla. En som får dig att känna dig speciell igen. En som får dig att må bra, som får dig att må illa av nervositet men som sedan övergår till en fantastiskt kittlande känsla så fort den rör vid dig och stryker sin hand över din. Det är lustigt med kärlek. Hur den i små former kan verka obetydlig men samtidigt betyda mer än något annat just då.
Kommentarer
Trackback
