Någon kommer ha träningsvärk imorgon
Den någon kommer vara jag.
Jag började dagen lite fel ute i backarna. Vi skulle ta knappliften upp till en backe, och det var extremt brant på ett ställe i liften. Jag hade lite problem med att få fast liften och råkade liksom åka med med armarna istället för att ha den bakom rumpan. "Fine!" Tänkte jag och släpade mig själv efter i knappliften. Sen blev det knepigt. Den superdupermegabranta biten i backen kom. Mina armar började glida och det enda tanken som susade i mitt huvud var: "nejnejnejnejnejnejnejneeeeej". Så gled mina armar bort från knappliften som lyckligt susade bort utan mig fasthängd på sig. Där stod jag alltså, mitt i liftbacken på det brantaste stället ni kan tänka er. Själv.
Som tur var ringde Inc mig och undrade var jag hade tagit vägen, och kom till min undsättning. Så, vi åkte ner för en svart backe. Det var ju inga problem för Inc, hon är rena rama Anja Pärsson. Men jag, som snarare liknar Lasse Åberg i snowroller, skrek av rädsla hela vägen ner. När jag kommit ner skakade jag men kände mig extremt tillfredställd med mig själv.
Sen åkte vi i röda och blå backar hela dagen, det gick superbra och skitfort. Jag var rädd halva dagen. Och så har vi ätit vaniljbullar och druckit varm choklad i en fjällstuga och nästan blåst bort på toppen av bergen där det blåste i trehundranitti i sekunden. Nu sitter vi här i lilla huset, lyssnar på Håkan, dricker juice och återhämtar oss. Jag har röda nässelutslag i hela ansiktet, Inc sitter och skalar ett granatäpple. Den här dagen har varit sjukt bra.
Regel: Om du inte får fast knappliften på rätt sätt, strunta i den och ta nästa. Annars kommer folk stanna upp i backen och skratta åt dig där de åker förbi. För du kommer se ut som en idiot.
Puss Puss
Emelie
Jag började dagen lite fel ute i backarna. Vi skulle ta knappliften upp till en backe, och det var extremt brant på ett ställe i liften. Jag hade lite problem med att få fast liften och råkade liksom åka med med armarna istället för att ha den bakom rumpan. "Fine!" Tänkte jag och släpade mig själv efter i knappliften. Sen blev det knepigt. Den superdupermegabranta biten i backen kom. Mina armar började glida och det enda tanken som susade i mitt huvud var: "nejnejnejnejnejnejnejneeeeej". Så gled mina armar bort från knappliften som lyckligt susade bort utan mig fasthängd på sig. Där stod jag alltså, mitt i liftbacken på det brantaste stället ni kan tänka er. Själv.
Som tur var ringde Inc mig och undrade var jag hade tagit vägen, och kom till min undsättning. Så, vi åkte ner för en svart backe. Det var ju inga problem för Inc, hon är rena rama Anja Pärsson. Men jag, som snarare liknar Lasse Åberg i snowroller, skrek av rädsla hela vägen ner. När jag kommit ner skakade jag men kände mig extremt tillfredställd med mig själv.
Sen åkte vi i röda och blå backar hela dagen, det gick superbra och skitfort. Jag var rädd halva dagen. Och så har vi ätit vaniljbullar och druckit varm choklad i en fjällstuga och nästan blåst bort på toppen av bergen där det blåste i trehundranitti i sekunden. Nu sitter vi här i lilla huset, lyssnar på Håkan, dricker juice och återhämtar oss. Jag har röda nässelutslag i hela ansiktet, Inc sitter och skalar ett granatäpple. Den här dagen har varit sjukt bra.
Regel: Om du inte får fast knappliften på rätt sätt, strunta i den och ta nästa. Annars kommer folk stanna upp i backen och skratta åt dig där de åker förbi. För du kommer se ut som en idiot.
Puss Puss
Emelie
Kommentarer
Trackback
