rules by emelie

Fatta att medan jag sitter och läser om krisen som pågår i Somalia dödas människor där borta. Familjer splittras, familjer dör. Barn dör. Just nu. Och här sitter jag i en röd soffa och försöker lägga benen på ett sätt som är mer bekvämt för mig när jag läser om det som faktiskt pågår just nu..

Det är läskigt. För ingen sitter ju och läser om att jag sitter med benen korsade i en soffa. Trots att det händer just nu. Men det jag läser pågår ju ständigt. Jag kommer lämna den här soffan om ungefär 50 minuter för att skriva ett prov. Ett prov som bevisar att jag vet vad som händer där nere men inte gör något åt det. Ett prov som kommer visa på att jag äger den kunskapen men inte är tillräckligt handlingskraftig för att hjälpa på något sätt. Jag vill så gärna hjälpa de skadade, trösta de familjer vars medlemmar dör. Men istället ska jag sitta på en stol, vid ett bord i ett fint klassrum och skriva ner på ett papper att jag inte gör ett skit åt det jag vet om.

Det kan ses som orättvist. Det är orättvist. Att folk där nere lider, sörjer och lever i misär medan jag oroar mig för om de kunskaper jag har om att folket lider, sörjer och lever i misär kommer räcka till att spika provet.